Ibland är det skönt att känna att man inte är ensam. Som nu till exempel. Hela tandläkarprogrammet har drabbats av det välkända "vårsyndromet". Det går i princip ut på att alla sitter och stirrar framåt, pratar snuttifierat och har hamnat i ett totalt passivt tillstånd. Jag också!
Varför ska det ta flera veckor att bli människa igen? Har terminen varit så ansträngande?
Idag var det en skön dag på kliniksal. Det var tyst och stilla och allt flöt på bra. Ingen lång väntan på hjälp och vi blev alla klara i god tid. Antingen har vi blivit bättre eller så är det bara det att ingen har något att göra innan sommaren. Hoppas på det första!

Det är brännbollsyra i stan. Hela veckan har varje litet grönområde varit befolkat av lyrtagande och tjurrusande studenter som övat.
Själv är jag en total flopp vad gäller brännboll. Därför roar jag mig i stället med att heja. Det ska jag göra idag.
Sen blir det grillning till kvällen. Tills dess ska jag hinna baka. Fick mandelbiscotti av M på min födelsedag. Nu tänkte jag ge bort samma sak ikväll till ett födelsedagsbarn. De är supersmarriga.
Annars är att göra listan nästan tom just nu, bara några patientfall kvar att lösa. Sen är det dags att stuva in allt i bilen för att rulla söderut om en dryg vecka. Tjihoo!

Snart är det fart på mig, måste bara vila ett par veckor först. Sen blir det kul att hitta på saker. Ligga på en gräsmatta med en roman, dricka saft ur sugrör och gå barfota. LÖÖVLY!

Examensarbetet sjunger på sista versen. Imorrn är det dags för domen och de sista ändringarna. Sen är det inget mer som behöver fixas med.
Sommarens packlista är under konstruktion i huvudet, badkläder, skorna som står längst in i garderoben, böcker, kamera.... Det blir alltid så himlans mycket packning på sommaren.
Måndagen den 11 juni börjar vi jobba. Tills dess skall all administration med registrerade kurser hunnits med. Jag är skeptisk men hoppfull. Annars blir det en sommar i sterilen.

Godkänd stadieexamination = tillfällig legitimation i sommar!
JIPPI! Idag ska jag fira med att inte göra något alls. Fika och ta en promenad. Låter som en skön dag.

Frukost, plugg och sedan en tur på Mio. Där blev jag kär i den här gröna soffan.

Man ser ju hur bra den passar här hemma till vårt soffbord. Sen en liten ullig vit katt och vackra snittblommor så är jag nöjd.

Ikväll bänkar vi oss i skinnsoffan i stället och tittar på Melodifestivalen. Snart ska morotskakorna bakas och sen är det bara att börja ladda. Hur det går, ja det vet man aldrig. Inte efter semifinalen... Nu kan allt hända.

Ibland kan jag nästan känna mig lite stolt. Över mig själv alltså.

Idag var en sån dag. Jag hade barntandvård och träffade en 6-åring som aldrig varit till tandläkaren förut. Han var blyg, lite rädd och tystlåten. De första 20 minuterna satt han tyst under en stol. När passet var avslutat hade vi fått kontakt, han hade suttit i stolen, jag hade fått räkna tänderna, använda spegel, gjort undersökning och till och med ta röntgenbilder. En tapper patient som kunde gå hem med en leksak och känslan av att klara av besöket.

Själv gick jag hem med samma känsla och jag är faktiskt lite stolt.

I "verkligheten" hade detta möte kunnat sluta mindre tursamt. På en klinik där undersökningen ska ta 20 minuter har man inte tid att lära känna varandra. Patienten hade med stor sannolikhet blivit skickad till tandsköterska för invänjning ett flertal gånger efter ett tråkigt första möte.
Jag vill tro och hoppas på att det inte ska behöva vara så bråttom när jag blir klar. Att patienterna ska få tid till förtroende. Det är förtroendet som sedan kommer att styra hela behandlingen och tack vare det kan HSAN-anmälningar undvikas.

Jag ska gå och lägga mig nu och det sista jag kommer att tänka på är att jag faktiskt klarade av situationen och var duktig.

Kan bara hålla med min älskade J. Jag trivs så himlans bra med livet. Det är nästan oförskämt. Trots massor att göra är jag cool-lugn och bara myser omkring, till och med fast våren lyser med sig frånvaro och träder vägrar att slå ut. Jag är supernöjd med vår bil som rullat ett par månader, jag trivs i lägenheten och nästan i Umeå. Helt ofattbart.

Examensarbetet rullar på vackert och vi kom långt idag. Nu ska jag bara sätta ord på siffrorna. Det löser sig. Sen är det tenta och redovisning men sommarlovet är nära.

Väckarklockan ringer på en söndag. Det enda positiva med det är att jag vaknade UTAN huvudvärk för första gången den här veckan. Tror att jag sovit för mycket.
Nu är jag på väg till M och vi ska sitta vid datorn och jobba idag, igen. Målet är att få fram ett resultat. Kan ju vara en fördel kanske.
Examensarbete är inte kul. Tur att det idag bara är 8 månader, 12 dagar och 4 timmar till examen.

Nu en smörgås sen full fart.
Kram